Philip Wildenstam

 

Philip Wildenstam är medgrundare till appen och hemsidan www.strengthlog.com, appen är en träningsdagbok och en källa till träningsprogram och smarta verktyg. Philip tävlade själv i styrkelyft 2016–2019 men har pensionerat sig nu. Idag poddar och skriver om träning, är utbildad kostrådgivare och älskar det gastronomiska livet.

Att bedöma utifrån hans instagram ser ut att vara delad pallplats mellan passionerna mat, dryck och träning.

 
 
 
 

Hur började din träningsresa?

Genom slagsmål. Jag var alltid större än de andra barnen, lite knubbig och hade talfel, vilket räcker utmärkt för att bli retad. Så jag slog tillbaka. Mina föräldrar föresökte hitta utlopp åt mig i idrottsvärlden, men lagsport passade mig dåligt – jag blev mest utvisad hela tiden – och jag saknade disciplinen för individuella idrotter. Tills jag hittade amerikansk fotboll via TV3 när jag var 11 år. I samma veva drog några raggare i Värmland i gång Carlstad Crusaders, och ett år senare försökte de få i gång ungdomsverksamheten. Så jag började lira tillsammans med folk som var så gamla som 35-40 när jag var 12, vilket var både en fantastisk och ödmjuk upplevelse. Styrketräningen, min sysselsättning i dag, blev en naturlig förlängning. För att spela football behöver man vara stor och stark, så stark ville jag bli.

Berätta lite om Styrkelabbet och StrengthLog

Varenda svensk som googlat ”hur bänkpressar man” eller liknande senaste decenniet, har kommit i kontakt med Styrkelabbet. Vi började som en sajt om just styrketräning, utifrån tron att styrketräning är bra för alla – särskilt om man skippar tramset och machoattityden som gärna kommer som en paketlösning inom gymkulturen.

Under 10-talet byggde vi upp Sveriges största webbplats och podcast om styrketräning på evidensbaserad och inkluderande grund. När vi blev med appen StrengthLog i slutet av 2018 tog det fart på riktigt, med tiotusentals användare första månaderna. Nu närmar vi oss vår första miljon registrerade användare, med tillväxt i framför allt USA, Storbritannien, Kanada och Australien. Appen passar användare inom alla erfarenhetsnivåer, så länge man är ute efter en seriös styrketräningsapp som inte lovar en platt mage eller större röv på si eller så många veckor. Den är dessutom gratis och annonsfri i sitt grundutförande, utan spärrar på hur mycket träning du får logga. Och jag kan inte understryka nog mycket att betalversionen BARA riktar sig mot folk som styrketränat så pass länge att de behöver hjälp i form av mer avancerade träningsprogram! Bli alltså inte rädd om du spanar in appen och ser att den har ett in-app purchase på 149 kr/månaden. Det är inget du behöver betala för att den ska fungera svinbra för dig. På riktigt. Därmed inte sagt att vi kommer tacka nej till dina pengar i framtiden, om du känner att du behöver lite extra struktur på träningen för att klara dina drömmål. Men allt har sin tid.

Vad är dina träningstips för oss som blir äldre?

Det är aldrig för sent att börja styrketräna, och ju äldre du blir desto tydligare visar vetenskapen att det är just styrketräning som är den träningsform som ökar din livskvalitet mest!

När vi åldras tappar vi ett par procent muskelmassa årligen, men också benmassa. Efter tillräckligt många år av detta förfall har vi blivit sköra och bräckliga, och fått ont cirka överallt.

Ungdomens källa existerar inte, men styrketräning är det närmaste vi kan komma för att motarbeta nedbrytningen av våra kroppar. Och the proof is in the pudding: det finns i dag helt otränade svenskar i 60-årsåldern som är redo för ålderdomshemmet, samtidigt som krutgubbar och -gummor i 80-årsåldern dansar fram genom ålderdomen, tack vare att de hållit sig aktiva och fortfarande styrketränar. Vi har flera som hör till den senare kategorin som mejlar oss löpande, och det är få saker som inspirerar mig mer än att läsa om deras fortsatta träningsframsteg.

Nu är ju inte du att räkna som äldre än, Joakim, men ju tidigare man börjar desto bättre grund kan man bygga. Och mitt bästa tips är att inte göra det komplicerat.

Styrketräning är i grunden busenkelt. Gå till gymmet, lyft lite vikter, gå hem och vila (och var inte rädd för att göra lite fel i början, det är harmlöst och nej, de andra som är där tittar inte på dig och skrattar – de är för upptagna med att oroa sig över sig själva). Sedan går du till gymmet igen ett par dagar senare och gör om det du gjorde, men försöker lyfta lite, lite mer än förra gången.

Det kallas progressiv överbelastning och funkar för alla. Visst, blir du riktigt biten av att bygga muskler och styrka, kommer det komma en dag när du kommer behöva överlista stagnationen – men det är fortfarande denna enkla princip alla träningsframsteg tar avstamp från.

Ett sista tips, för den som vill se snyggare ut naken, är att magmuskler byggs i köket. Det är nästan omöjligt att träna sig till att bli smal, man kan nästan kalla det för en myt!

För att tappa fett behöver vi äta färre kalorier än vad vi gör av med under en dag, och en frisk kropp vill absolut inte ligga på kaloriunderskott – den har inget intresse av att du ska svälta ihjäl.

Det deppiga i kråksången är att de extra kalorier du gör av med under en timmes konditionsträning, har din kropp inga problem alls med att kompensera för genom att bli lite latare resten av dagen (eller så blir du hungrigare och tar en extra ostmacka utan att tänka på det).

Vill du bli snyggare naken är konditionsträning i princip irrelevant. Det är två saker som gäller: Du behöver tänka på vad du trycker ned i foderluckan och du behöver samtidigt styrketräna, för att så mycket som möjligt av den vikt du tappar ska vara fett i stället för muskler.

När började ditt mat- och vinintresse?

När jag kunde börja äta fast föda! Typ. Mina päron drev restaurang i Karlstad när jag föddes, så mat, vin och sprit var naturliga inslag i vardagen – och jag fick ofta smaka lite, om jag bad om det. Fast jag vill också minnas att de blev lite kinkigare med det efter att jag som åttaåring hade min första fylla. Hela familjen var på ett stort sommarbröllop utomhus, och dryckerna stod uppställda på bufféborden. Jag såg flarror jag kände igen som ”dryck av ciderkaraktär” och satte glupskt i mig ett par liter, ovetandes om att starkcider existerade. Fick sova av mig ruset nånstans i bakgrunden …

Minns du din första “aha-upplevelse” när det kommer till vin?

Mina föräldrar var bättre på att laga mat än förkovra sig i bättre vinare, så även om jag är tacksam att jag fostrades att se vin som en vardagsdryck så var det inga spännande viner det bjöds på hemma. Rött för 59 pix på fasta hyllan, taget!

I tjugoårsåldern var jag luspank och ungkarl, så det var den billigaste ölen och lådvin som gällde. Tydligen gjorde jag ett bra jobb med en jobbig kund på reklambyrån jag jobbade på då, för projektledaren tackade mig med en flaska Châteauneuf-du-Pape för typ 250 spänn – nåt jag aldrig skulle lagt pengarna på själv. Den överlevde inte länge hemma, och jag drack den ensam med en bit ost. Att vin kunde vara så lent och djupt! Ingen sur disktrasa! Det skulle ändå dröja innan jag kunde djupdyka i vinvärlden, men jag höll den upplevelsen i bakhuvudet tills plånboken tillät vidare förkovring.

Lediga dagar och kvällar, favoritställen i Stockholm? Restauranger, barer och caféer?

Stora Bageriet, Bergstrands Bageri, Café Pascal och Fosch Artisan Pâtisserie för gottesaker dagtid. Som många andra stockholmare saknar jag Bageri Petrus, men dessa fyra axlar manteln med bravur.

Spritbarer frekventerar jag inte särskilt ofta. Dels för att jag gillar att skaka cocktails hemma, dels för att jag tycker att den svenska barkulturen är rätt undermålig jämfört med till exempel USA:s. Vi snålar så med spriten eftersom den är tokdyr här, och blandar som följd av det drinkar som antingen är på tok för små eller klena, i stället för att blanda dem så bra som möjligt i rimliga portionsstorlekar. En ledsen Negroni för 170 kronor gör mig ledsen.

Vinbarer däremot! Bäst just nu är Sundbybergs vinbar, där David och company uträttar stordåd vägg i vägg med Ica. Andra favoriter är Babette, Grus-Grus och Hornstulls Bodega.

På restaurangsidan finns det ingenstans i stan där jag känner mig mer hemma, än i kvarteret Leijontornet. Det blir minst ett par besök varje kvartal, året runt.

Andra favoriter just nu är Bord, Chez Jolie, 800 grader, Bistro Mirabelle, Rolfs Hav, AG och mitt eget kök (jag har tvingat mig själv att bli en duglig hemmakock och skäms inte över att uppskatta min egen matlagning, som jag dessutom kan matcha till vin vi samlat på oss under åren).

Vilket är ditt go-to-vin?

Jag är en sökare och blir uttråkad av för mycket repetition, så jag har inget husvin. Det får bli en husstil i stället: Pinot Noir från Oregon. Frun och jag har gjort vinresor dit upprepade gånger, och jag älskar verkligen allt med regionen; människorna, maten, miljön, musten! Det är så här jag föreställer mig att de stora vinregionerna i Kalifornien var för 30-40 år sedan, innan allt blev superkommersialiserat. Det blir väl så i Oregon också, tids nog, men än så länge drivs de mer av pionjärsanda än längtan efter att ha femtio barnfamiljer på picknick utanför deras tasting rooms.

Att vinet är snuskigt bra i förhållande till priset skadar ju inte heller. Tyvärr har vi för få svenska importörer, så skärpning på den fronten.

Guilty pleasure?

Absolut inga alls, av den enkla anledningen att jag inte skäms för något jag gillar. Folk måste sluta med det. Geas blodpudding med rårörda lingon du varken plockat eller rårört själv är svingott. Och när folk frågar mig var den bästa burgaren finns, brukar jag svara Donkens triple cheese. Eftersom den är lätt att få tag på, billig, konsekvent och jättegod.

Visst, det är trist att Sverige blivit lådvinslandet nummer ett i världen. Vår alkoholkultur är osund, men inte av den anledning som nykterhetsrörelsen och förbudsivrarna framför. Den är osund eftersom vi har ett alkoholmonopol, som i den bästa av världar hade fallit vilken dag som helst nu så att vi kan bli ett lite roligare och bättre land (och så att de feta drakarna i importörssvängen tvingas anstränga sig lite, när det inte längre är grädfil in på hyllan hos enda aktören). Men jag tycker fortfarande inte man behöver skämmas om lådvin är ens grej, det är bara inte min grej. Livet är för kort för dåligt vin.

Jag njuter verkligen av högt och lågt. Ena dagen avsmakningsmeny på finkrog med tillhörande grand cru-vinpaket, andra dagen tunnbrödsrulle med Pommac på Matteus Kiosk & Grill utanför mitt kontor. Och alltid en Ettan Lös under överläppen.

Vad har du på gång just nu?

Jag poddar på engelska om styrketräning i The Strength Log, ett avsnitt i veckan. Finns där poddar finns. Daniel Richter och jag försöker prata så begripligt som möjligt om allt som rör styrketräning, på ett underhållande och utbildande sätt. Nu när vi gör det på engelska i stället för svenska, tvingas vi ibland famla efter orden – men det är kul med utmaningen, efter åtta år av poddande på svenska.

I övrigt så har årets NFL-säsong dragit i gång, och det upptar nästan hela livet. Särskilt eftersom mitt lag för en gångs skull har börjat säsongen bra. Mot Super Bowl, bebis!