Dyra naturviner - Var det värt det?
Text & foto: Kristian Mirsch @mirschvin
Är en fråga jag ganska ofta ställer mig i vinsammanhang. Efter antingen släpandes i resväskor från olika ställen man varit på, timmar av research online för att få tag på just den specifika producenten eller bara att punga ut med motsvarigheten av ett normalt tandläkarbesök på en flaska, bara för att dricka just det vinet. Producenter som Ganevat, Cossard, Bini mfl där priserna i vanliga fall tredubblats senaste åren och där varje släpp ändå går åt snabbare än en TikTok-video. Så är all den där tiden, mentala påfrestningen, distraktionen och pengarna värt det, bara för att få dricka en flaska vin? Det samlade jag ihop 7 vin-galningar för att ta reda på.
Premissen för provningen var att alla hade med sig en flaska naturvin för minst 50 euro från en producent som anses både hög kvalitet och blivit lite hajpad på senare år. Så inte dammiga Bourgogner utan en lista på godkända producenter som innehöll namn som Daniel Sage, Robinot, Dario Princic, Timo Meyer och Christian Tschida. Ingen visste vad de andra hade tagit med sig så 7 flaskor hamnade på provningsbordet från 5 olika producenter.
Och vi fick den tuffa uppgiften att dricka alla dessa viner för att kunna förmedla till er: Var det värt det?
Jean-François Ganevat - Côtes du Jura Les Chamois du Paradis 2015
Jean-François Ganevat - Côtes du Jura Les Chamois du Paradis 2015
Jean-François Ganevat - Côtes du Jura Les Chamois du Paradis 2015
Inköpris/uppskattat värde idag
70 euro/140 euro
Producenten
En legendarisk vinmakare från Jura som tog över familjedomänen 1998 och anses idag vara en av de största mästarna inom naturvinstillverkning. Gården är bara 8,5 hektar vilket inte är mycket, där varje plätt och varje druva blir till egna cuveer, ingenting blandas. Därmed släpps 45 olika cuvéer varje år som brukar sälja slut på direkten till priser 60 euro flaskan och uppåt beroende på druva och läge.
Vinet
Denna flaska gjord på 100% Chardonnay hade köpts på auktion 2020 och sedan legat på lagring i bra förhållanden. Så inte bara pengar utan även en hel del tid som gått in i den. Vackra fat-toner men inget som tog över, smörigt men alldeles lagom, härlig fräsch syra i avslut som hängde kvar i gommen. Herrejävlar vilket vin var vi ändå rådande överens om. Det var snyggt, ändå väldigt piggt och kan nog säkert ligga 5-10 år till om man vill. Ett vin som vi alla förstod skönheten i.
Var det värt det?
Tyvärr inte i slutändan. Vi alla var förundrade över balansen och elegansen men när frågan lyftes om man fick ca 1600 kr i handen att köpa vin för, hade man då bara köpt denna flaska? Efter mycket diskussion och velande fram och tillbaka blev svaret ändå nej från hela gruppen.
Azienda Agricola Serragghia/Gabrio Bini - Bianco Zibibbo 2021
Azienda Agricola Serragghia/Gabrio Bini - Bianco Zibibbo 2021
Azienda Agricola Serragghia/Gabrio Bini - Bianco Zibibbo 2021
Inköpris/uppskattat värde idag
94 euro
Producenten
På den lilla ön Pantelleria mellan Sicilien och Tunisien odlar Gabrio Bini ca 7 hektar av zibibbo (moscato di alexandria), carignano, cabernet, catarrato, pignatello, pinot noir och savagnin på stockar som är upp till 80 år gamla. Bini var arkitekt i Milano och besökte ön tillsammans med sin fru Genevieve och blev störtförälskade i den. Idag är han näst intill kultförklarad, gjort merch-samarbete med Our Legacy och människor över hela världen (inklusive jag nu äntligen) lägger upp bilder där man håller hans distinkta flaska med pil på mot huvudet när den druckits upp.
Vinet
Vinet görs på 100% Zibibbo som även är känt som Muscat d’Alexandria och att det kunde vara så vilt och strukturerat samtidigt var det som förvånade oss mest. Det var Berocca, Glocken Gold multivitaminjuice och midsommar blomsteräng möter mogen mango och persika. Det var psytrance framfört av en symfoniorkester. Det påminde om andra orange-viner man druckit förut men var samtidigt helt i sin egen kategori.
Var det värt det?
Ja det var det. Genom att det både sticker ut så mycket, inte bara mot alla andra viner, utan även i sin kategori av orangeviner så var det värt det. Det var en så pass annorlunda upplevelse och ett så eget vin att det ändå är värt att ha druckit en flaska till det priset, bara för att ha provat det. Men gör det i sällskap av personer som uppskattar det.
Domaine Labet – Métis 2020
Domaine Labet – Métis 2020
Domaine Labet – Métis 2020
Inköpris/uppskattat värde idag
50 euro/60 euro
Producenten
Vingården som ligger runt byn Rotalier i Jura, grundades 1974 men när pappa Alain pensionerade sig 2012 lämnade han över gården till barnen Julien, Romaine och Charline som alla är aktiva i verksamheten. Idag har man 13 hektar där hela egendomen är ekologiskt certifierad. Kombinationen av besvärliga säsonger och massiv efterfrågan gör att vinerna släpps i ytterst begränsade allokeringar och därmed är högt eftertraktade.
Vinet
Druvblandningen på Métis är en hejdundrade mix av Pinot noir (35 %), gamay (7 %), enfariné (17 %), mille (15 %) och 26 % äldre blå sorter. Och vilken blandning det är! Lätt, vackert och komplext på samma gång och det yttrades en hel del glada suck och stön runt bordet. Det var extremt balanserat och rent utsagt bara svingott.
Var det värt det?
Utan tvekan ja. Det jobbiga med Domaine Labet-viner är sällan priset, för allt som vi kombinerat hade druckit från dem hade varit fantastiskt och oerhört prisvärt för vad det var. Det jobbiga med Domaine Labet är tillgången. De små allokeringar som kommer till Sverige via Vin & Natur går vad jag vet allt till restaurang. De allokeringar som kommer ut online i Europa är inte bara svåråtkomliga utan kräver ofta även att du handlat stora mängder andra viner från distributören tidigare. Så lyckas du springa in i en flaska någonstans, köp utan att tveka.
Gut Oggau – Josephine 2019
Gut Oggau – Josephine 2019
Gut Oggau – Josephine 2019
Inköpspris/uppskattat värde idag
45 euro/55 euro
Producenten
Eduard och Stephanie Eselböck-Tscheppe köpte markerna i byn Oggau i Burgenland, Österrike 2007 och odlar idag ca 18 hektar av främst grüner veltliner och blaufränkisch, men även welschriesling, weissburgunder, gewürztraminer, zweigelt och rössler. Vinerna är kända från sina karaktäristiska etiketter som avbildar deras olika familjemedlemmar på varje flaska. Desto äldre personen på bilden är, desto mer komplicerat och dyrare är vinet. På senaste åren har både efterfrågan och hajpen eskalerat rejält och idag syns Gut Oggau inte bara på vinflaskor, t-shirts och hoodies utan även vin-färgade Fritz Hansen-stolar.
Vinet
Blaufränkisch/Roesler-blend som var riktigt tät, nästan trögflytande, i glaset. Jokk Bärdryck och blåbärssoppa på smaken med en hel del karaktäristisk Österrike-mineralitet. Lite läder och körsbär men utan att ta över något. Blev kontinuerligt bättre med luft och hade kanske mått bra av att få stå ute i några timmar mer innan.
Var det värt det?
Nej. Ett vin som delvis kanske inte passade att dricka rakt upp och ner på provning utan kräver sin mat. Men också ett vin där man ganska snabbt kan jämföra med andra viner i samma prisklass och känna att det inte riktigt når fram. Inte tillräckligt elegant, lite för tät och nästan tuggmotstånd i munnen. Skulle du råka glömma bort den i en källare i 10 år till kan det nog bli en annan sak.
Gut Oggau – Bertholdi 2015
Gut Oggau – Bertholdi 2015
Gut Oggau – Bertholdi 2015
Inköpspris/uppskattat värde idag
95 euro (2019)/120 euro
Vinet
Blaufränkisch från Gut Oggaus äldsta rankor som kändes som en Bordeaux-Merlot på näsan. Just denna flaska har köpts in av en riktig Gut Oggau-älskare (som dessutom döpt sin ena dotter efter vinet ”Winifred”) och därefter lagrats varsamt. Jämfört med Josephine var vinet vackert nästan rostbrunt och mer genomskinligt. Fortfarande en del blåbär men mer i balans med lakrits, viol och körsbär. Men man önskade nästan att den hade fått ligga 5 år till i källare i efterhand. Kändes som att det fanns ännu mer att ge som bara tid kunde locka fram.
Var det värt det?
Med tanke på dagspriset så nej. Det var ett häftigt vin men fick ändå stå tillbaka en hel del mot t.ex. Labet Métis som kostar hälften så mycket. Bertholdi är ett mer tillgängligt vin såklart men vi alla kände att för de pengarna hade vi helst glömt att det fanns i källaren i 5 år till.
Frank Cornelissen – Munjebel Perpetuum 2
Frank Cornelissen – Munjebel Rosso 2015
Frank Cornelissen – Munjebel Perpetuum 2
Inköpspris
595 kr, nr 92915. Finns nog ett fåtal kvar på Systembolaget
Producenten
Belgiska vinhandlaren Frank Cornelissen som efter att ha rest runt i Europa på jakt efter den perfekta platsen att odla vin, slog sig ner vid Etnas nordsluttning år 2000. Här odlar han främst nerello mascalese, carricante, malvasia och andra lokala druvsorter på vulkanisk basalt, lava och sand. Franks namn och hans viner syns runt hela världen och han geniförklaras och kallas överskattad om varannat, men hans intryck och avtryck på naturvinsvärlden går ej att förneka.
Vinet
Provningens enda flaska som kom direkt från Systembolaget men också kvällens överraskning i min mening. En blandning av både viner och årgångar från 2015 till 2020 som blandats allt eftersom enligt en solera-metod. Vilt och vackert med välbalanserad vulkanitet. Frank Cornelissens viner kan ibland bli ganska mycket och bråkiga men här var det som en ung vildhäst som springer genom rinnande lava. Plommon, anis och jordgubbar i symfoni med en härlig syra
Var det värt det?
Japp! Både tillgängligheten på Systembolaget, priset och vinet som överträffade allas förväntan gjorde detta högst prisvärt och ett väldigt roligt vinminne. Så ta på dig dina snabbaste löparskor och spring till Systembolaget innan jag hinner före.
Frank Cornelissen – Munjebel Rosso 2015
Inköpspris/uppskattat värde idag
350 kr (2017) / 690 kr
Vinet
Provningens andra Frank Cornelissen och tredje 2015 vin. Men där Ganevat 2015 kändes spänstig och elegant och Gut Oggau 2015 kändes som att den behövde låsas in ett tag till så kändes denna lite förbi sitt bäst-före datum. Det fanns visserligen samma syra och vulkaniska känsla kvar men den fruktiga, lite rökiga kroppen på Perpetuum kändes här mest gammal. Så för er vin-nekrofiler är detta kanske toppen men i provningsgruppen var den med viss nedstämdhet utdömd som förbi sin lucka.
Var det värt det?
Nej. Här var nästan alla samstämmiga att om du gillar Cornelissen så var Perpetuum ett mycket bättre vin för priset.
Så för att runda av denna oerhört tuffa uppgift vi tagit på oss så var 3 av 7 viner värda jakten och pengarna för att få dricka viner av den här kalibern. Är det nedstämmande? Lite. Kommer det hindra mig från att jaga den där ”Oj herrejävlar vilket vin”-upplevelsen? Aldrig i livet. Vi hörs och ses här eller på @mirschvin på Instagram