Rosévinet med rötter i antikens grekland

Roséviner är trevliga till mat eller i sin egen enkelhet. Särskilt goda nu när solen äntligen är här. Vad många inte vet är att rosévinet har en lång historia och har sedan antikens Grekland varit en dryck för sociala stunder. Här får du ett utdrag ur rosévinets historia. Vill du ha tips på goda roséviner så hittar du en länk i slutet av artikeln. Låt rosésäsongen börja!

Foto: Unsplash

Redan de gamla grekerna uppskattade rosévin. De finns dokumenterat att vid vintillverkningen så blandades blåa och gröna druvor till ett lättsamt vin som sedan spädes ut med vatten och fick en lätt rosa nyans. För bland grekerna var det bara barbarer som drack outspätt vin. Den grekiska kungen Kleomenes l som blev galen och tog livet av sig, sägs ha påstått att hans galenskap var just resultatet av outspätt vin.

Cirka 600 f.kr tog de grekiska handelsmännen från Fokaia, idag är det området kring turkiska staden Foça, druvor med sig till en av sina kolonier i medelhavet som idag är Marseille. Det var både gröna och blåa druvor, som planterades tillsammans och skördades och pressades i en blandning. Resultatet blev ett lättsamt ljusfärgat vin med viss restsötma som uppskattades i hela området. När romarna anlände till södra Frankrike var rosévinet redan en snackis och med romarnas utvecklade handelsnätverk blev vinet populärt runt om hela Medelhavet. På så sätt kan man säga att startskottet för rosévinet hände på franska rivieran.

På 1800-talet började turister flockas runt om i södra Frankrike, Côte d'Azur var i ropet. Efter en lång dag med att spela petanque, sol och bad så skulle de koppla av med ett kylt glas rosé. De enkla lokala vinerna blev förknippade med det glamourösa livet och sommaren.

Rosévinet i Frankrike har också varit ett vin de soif, ett törstsläckande vin. Lätt att dricka medan man lagar mat eller erbjuda som aperitif före middagen. Förr i tiden var det inte ovanligt att det serverades utspätt till barn som måltidsdryck. Mycket har hänt sedan den antika Grekland och romarriket, det moderna rosévinet har utvecklats och idag finns det tre olika tillverkningsmetoder för rosévin.

1.Direktpress med eller utan kort skalkontakt

För att få ett ljust rosévin så pressas druvorna och får lite eller ingen skalkontakt. Om musten endast får skalkontakt vid själva pressningen så blir vinet väldigt ljust, i franska vindistriktet Jura är det en specialitet som kallas Vin gris och ett liknande ljust ljust rosévin är det amerikanska blush wine, det lätt rodnade vinet. För att får lite mer färg, mer likt det klassiska rosévinerna från Provence, så krävs lite skalkontakt. Mellan 2- 20 timmar och i låga temperaturer får att inte sätta igång jäsningen. Rosén görs på blåa druvor, det är nämligen druvskalen hos blåa druvor som innehåller antocyanin, färgämnen som ger viner sin färgnyans. Desto längre tid vinet har fått jäsa med skal, desto mörkare färg. Jämför det laxrosa rosét från Provence med det mörkare från Tavel i Rhôndalen. 

2.Saignée-metoden “Blödning”

Vinmakaren tappar av en del av musten vid rödvins tillverkningen, så blåa druvor krossas och musten börjar jäsa. Efter några timmar eller några dagar tappas en viss mängd av för att bli rosé och kvarvarande must får jäsa vidare. Resultatet blir att det rödvinet som tillverkas får mer skalkontakt och koncentration plus att vinmakaren har lite rosé på sidan. Vanlig metod i Bordeaux och Napa Valley där man gör fylliga och kraftfulla rödviner.

3.Blanda rött och vitt?

I EU är det vanligtvis inte tillåtet att blanda vitt vin med rött vin för att göra rosé men undantag finns såklart. Vid tillverkning av roséchampagne så blandas vita viner med små mängder rött vin för att sedan tillsammans genomgå sin andra jäsning i flaskan. I tyskspråkiga delen av Schweiz och tyska vindistriktet Württemberg gör man schillerwein genom att blanda rött- och vitt vin. Utanför EU är det andra regler och blandningar av rött och vitt vin är förekommer i både USA, Sydafrika och Nya Zeeland.

Här hittar du mina tips.