om Brasserie Astoria & noll sug på mat

Ibland är livet utmanande och då tappar jag, som många andra, ofta aptiten. Just nu är en sån period. De senaste två dagarna har varit ett kaos, så jag har ätit frukost dagens alla mål. Inte så tråkigt dock, älskar ju frukostar. Blir aldrig så att jag skulle hoppa över mat, oavsett hur dåligt jag mår, för mat är ju ändå livet på så många sätt. Och jag måste säga det att fördelen med tuffa perioder är att livet blir så ljust efter, det är en del av livet och det är jag tacksam för.

I helgen när aptiten var kvar åt jag och Joakim på Brasserie Astoria. Bowie fick följa med och låg och chillade hela middagen. Jag vet inte om ni läst Sophies artikel på Sthlmfood.com, men den var väldigt målande om Brasserie Astoria och det var precis så jag kände också - som att kliva in på en nattklubb på Stureplan, och vi älskade det! Sophies artikel kan ni läsa här.

Först fick vi restaurangens sämsta bord nere i ett glömt hörn vid kaffemaskinerna, utsikt mot en vägg. Jag är inte så att jag ska ha det bästa, men det bordet gav mig ångest. Efter två försök så lyckades jag byta bord. Glad för det för hade sett fram emot det här besöket sedan jag bokade i början av mars.

Vi åt till en början gratinerade ostron och drack ett glas champagne. Det var otroligt gott! Lätt värda 65 kr/ostron. Efter ostronen delade vi på pressad terrin på konfiterad anklår, fläsklägg, ekologisk anklever och kalvtunga. Oj oj oj, middagen tog nya höjder trots en rivstart med ostronen. Och för att inte tala om vinet... Joakim beställde in en Pinot noir från 1999 från Joseph Drouhin.

Efter förrätterna gled vi in på det varma. Menyn bjuder på förrätt, varmrätt och dessert - inga tallrikar som ska delas i sällskapet, eller jo så kan man ju göra, men inte de klassiska “ta in några rätter och dela i sällskapet”. Nu låter det kanske som om jag har något emot det, vilket jag absolut inte har. Det blev en carbonara med tortiglionipasta, kryddiga kalvfrikadeller, parmesanemulsion, Astorias pancetta, pepparolja och persillade med ramslök. Inte en klassisk carbonara. Eftersom jag är glutenintolerant fick vi med glutenfri pasta, två tummar upp för att det finns. Den här rätten var varken i Joakims eller min smak. Tur att vi tog in en till varmrätt, Moules á la crème med jalapeñoaioli, champagnegrädde, grillad lökolja, persilja och pommes frites. Kanske de godaste musslorna jag ätit i Stockholm.

Bör kanske nämna, som ni ser på både namn och maträtter så är det franskt som gäller här, men med en twist.

Här var vi proppmätta, men vi båda kände att efterrätt är ett måste. Så det fick blir en macaron med vanilj och ros, samt romrussinglass med fryst, ekologisk anklever och karamelliserad banan. Vi båda var eniga om att den förstnämnda var favoriten. Har hört flera som pratat om glassen här så det får bli nästa gång.

Brasserie Astoria ligger i en gammal biograf på Nybrogatan, det syns knappt att det är en gammal biograf mer än på utsidan. Men det är jäkligt snyggt, stort och elegant. Feststämning på hög nivå, god mat och bra viner. Ta med kompisarna eller dejten och gå hit, ni kommer ha en bra kväll!

Ostron med spenat, sake, smör, kombu & lagrad ost

Moules!

Så god så god!