24 timmar i London med Robin Bruhn

Text & foto: Robin Bruhn @drickor

Välkommen till en ny serie av stadsguider där jag berättar exakt för er hur ni kan tillbringa en dag i dryckens och njutningens tecken i några av världens trevligaste städer. Givetvis med lite tips om saker man kan äta samtidigt. Äta bör man, annars kommer det här bli stökiga dagar och jag har ingen lust att få dåligt samvete över er skallebank.

Vi börjar i London! *God Save The King spelas i bakgrunden* Storbritanniens huvudstad och en personlig favorit som jag nyligen fick äran att återbesöka efter några års frånvaro. Kände att jag hade lite att ta igen. London som sedan många år blivit en samlingsplats för några av världens bästa cocktailbarer, trevligaste pubar och ett restaurangutbud som ej går av för hackor. Ska vi?

11.00 - Bar Termini

Nu öppnar ju visserligen Bar Termini vid 10 på dagarna och du är hjärtligt välkommen att slå dig ner på denna lilla italienska cocktailbar innan utskänkningstillståndet tar vid en timme senare. Färskmald espresso och croissanter serveras för den som är i behov av frukost åt det mer spartanska hållet, men vill du ha något stiffare får du vänta till 11 sharp. Bar Termini har länge tillhört toppskiktet av barer i London och fokuserar på italienska drinkar med aperitivo-tänk med personal i stiligt krispiga vita rockar med en släng av italiensk swag.

Baren gör fyra stycken unika hus-Negronis som serveras ur flaska och ner i specialgjorda coupette-glas. Dessa fyra har som gemensam nämnare att de har reducerats ner för en mer komplex och intensiv smakupplevelse i olika tolkningar och är ett måste att testa för den som är Negroni-lover som en annan. Finner du någon i smaken du gillar finns det take away-möjligheter i både små och stora flaskor.

Drickors drick-tips: Negroni, Garibaldi eller Aperol Spritz

Bar Termini,
7 Old Compton Street London

13:20 - The George

Vi promenerar norrut från SoHo upp och förbi Oxford Circus för liquid lunch på The George, en pub i Fitzrovia som kallar sig för en pub i två halvor. Mer om det senare. The George har hällt på pints på samma adress sedan tidigt 1900-tal, men köptes upp och totalrenoverades för något år sedan med ett nytt tänk där tradtionella ales, hantverksöl, cocktails och bra mat nu skulle stå i fokus. I det här etablerade man även Upstairs (andra halvan) at George som är en lite mer sofistikerad middagsupplevelse (vit duk finnes) med lite mer eftertanke kring mat och dryckes-pairing.

Vi däremot sitter kvar där nere och har precis beställt in en pint med handpumpad real ale från ett lokalt bryggeri. Real ale är kort och gott engelsk ale (oftast en engelsk mild eller bitter i stil) som handpumpas upp och ner i glaset istället för att med hjälp från kolsyra och fatanläggningar göra jobbet. Inredningen på The George skulle jag säga gör hälften av intrycket här där man har lyckats behålla den klassiska känslan av pub men med färg- och materialval för att etablera en klassisk mötesplats för dagens mat- och dryckeskultur. Med det här har man nog köpt verksamheten ytterligare tid att skapa historia genom.

Menyn på nedervåningen är kort men klassisk. Här samsas fish & chips med hamburgare och bangers & mash som rena huvudrätter med mindre plock såsom scottish eggs, friterad kyckling och ost och chark. Säkra kort men ack så vällagat.

Drickors lunch-tips: Fish and chips med en pint real ale till. Kanske två.

The George,
55 Great Portland St.

16:00 - The Connaught Bar

Flerfaldigt utnämnd till världens bästa cocktailbar genom branschpriset World's 50 Best Bars gör The Connaught Bar till ett måste under ditt besök i London. Connaught Bar hänvisar givetvis till baren på lyxhotellet The Connaught i Mayfair och här har vi dels levlat upp nivå från senaste stället i form av prisnivå och av atmosfär, men jag skulle säga att du vill vara här dagtid. Dels för att atmosfären blir lite annorlunda och att du troligtvis får mer dedikerad service. Det kan du väl vara värd om du betalar runt 25 pund för en drink?

I form av vad du kan eller bör beställa här skulle jag säga att du är i säkert vatten att beställa vad för favoritdrink du än må ha eller gå på någon av Connaughts list-drinkar, men här är verkligen en av två barer på listan där jag tycker att en Dry Martini är på sin plats.

The Connaught Martini serveras framför dig med ditt val av gin och ditt val av husbitters till din Dry Martini. Man rullar fram en vagn till ditt bord och blandar den framför dig. Det som kanske, förutom just vagnen, kännetecknar en Martini här på Connaught är hur de häller upp drinken. Rörglaset förs upp långt över huvudhöjd på bartendern själv varpå en tunn stråle högre och högre leds ner i det frostade glaset. Sättet de häller på förklaras att hastigheten på strålen ner frigör smakerna från vald gin, bitter och citronzesten som pressas längs martinins väg ner. Helt klart är det en fantastisk martini som serveras och jag skulle nog våga säga att det är den bästa jag har druckit i livet. Är det inramningen och showen som får mig att säga så? Möjligtvis, men det smakar helt underbart och man får absolut se till helheten.

Drickors Martini-tips: Connaught Martini med gin. Torr med citronzest. Gin och bitters får du avgöra efter smak och tycke.

The Connaught Bar,
Carlos Place

18:15 - The Guinea Grill

Enligt utsago ska The Guinea Grill ha Londons bästa Guinness och man ska alltid vara källkritisk så nu tar vi och gör lite samhällsnytta, shall we? Guinea Grill är som namnet antyder en köttrestaurang och här har man vänt stekar på grill sedan tidigt 50-tal. Priserna kanske ligger i överkant, så om du är hungrig får det stå för dig. Jag kan dock skriva under på att köttet är magnifikt och att det är värt vartenda pence, men nu tycker jag dock att vi bara är här för en pint. Ok? Ok.

Det är AW-tid i London och det är fullt inne och visserligen ute också, så vi tar en pint Guinness ståendes på trottoaren utanför. Nackdelen med att vara svensk att en så pass simpel sak som att stå på trottoarer och gator utanför pubar där exotisk så låt oss nu stå och bara njuta av detta.

Visst är Guinnessen exemplarisk och här kan jag verkligen skriva under på att hypen levererar. Glaset är välfyllt och kupolen av skum som leker med ödet när vi försöker tränga oss förbi folkmyllret med våra ölglas är verkligen på gott och ont. Jag ville givetvis inte ta en bild förrän vi var ute i det fria. Det får stå för mig.

Drickors dryckesleks-tips: Testa med ditt sällskap att "Split the G". Alltså att du med dina första klunkar (i ett svep naturligtvis) ska försöka få överkant av det vita skummet att hamna precis i mitten av G:et i Guinness. Närmast vinner.

The Guinea Grill,
30 Bluton Place

20:00 - The Dukes Bar

Jag är förvirrad. Legenden om James Bond gör gällande att han vill ha sin Vesper Martini skakad, men inte rörd. Ian Fleming tillbringade mycket av sin skrivande tid i baren på Dukes Hotel i St:James och här gör de varken eller.

Legendaren Alessandro Palazzi förklarar att vatten är fienden samtidigt som han vaskar den lilla vermouth som skvättes ner i mitt frysta martini-glas på mattan på Dukes Bar och fyller upp till kanten med fryst gin. Här på Dukes hälls alla Martinis upp framför gäster på samma vagn som funnits i barens ägo sedan 1908 då baren öppnade och jag skulle aldrig vilja ha det på annat sätt.

Det må vara "bara" sprit i ett glas, men Martinin här är kall, torr (förvisso också lite dyr) och alldeles alldeles underbar. Det här är baren vi laddar upp inför middagen på och tjuvlyssnar på andra sällskap och deras stories medan vi sippar på vår frysta draja i oerhört bekväma fotöljer.

Drickors Martini-tips no 2: Bara för att det är en bar för Bond-lovers tycker jag att en Vesper Martini är på sin plats. Annars är en stadig Martini på gin med citron-zest aldrig fel.

The Dukes Bar,
35 St: James's Place

21:45 - Honest Burger

Efter livets stiffaste draja behövs det middag. Det är en sak som är säker och vår hälsoresa fortsätter! Vi stapplar in på Honest Burger i Soho, lite vingliga men desto hungrigare. Jag skulle inte kalla mig burgar-connoisseur men jag har ändå ätit mig runt bland Londons mest hypeade burgare och skulle säga att burgaren på Honest Burger alltid levererar.

Det här är ingen smashburgare och den ber inte om ursäkt för det. Det är gott, maffigt och biffigt. Jag beställer in deras Tribute-burgare med ost, bacon, fantastisk dressing (är det en Big Mac-sås månne?) och krispiga fries till. Ber alltid om maltvinäger till mina fries när jag är i England. Testa du med.

Törst finnes och jag beställer in en iskall lemonad och en liten stöd-öl till. Det handlar mest nu om att plana ut och köpa oss tid inför kvällens sista stopp och sängfösare.

Drickors dipp-tips: Känner man sig extravagant bör man testa Honest Burgers "bacon gravy" till sina pommes.

23:00 - Swift

Nackdelen med det mesta i London är att det stänger svintidigt. Just idag klagar vi inte då vi har varit igång länge och vi får sista timmen att njuta på Swift. Har vi tur får vi plats i källaren där fokus ligger mer på whiskey och har en liten annan vibe, men kommer inte att gråta floder om vi får ta dagens sista drink på entréplan. Det är lite det jag gillar med Swift att ett och samma ställe kan ha två helt olika skepnader. Utan att det känns konstigt, givetvis.

Det var helt knökat där nere och vi får plats i baren. Inredningsmässigt skulle jag säga att Swift någonstans hamnar mellan Gatsby och italiensk aperitivo typ? Vit sten, blåa väggar och svarta accenter utigenom baren känns piggt och uppfriskande och det är exakt där jag skulle vilja hamna med dagens sista beställning.

Påminns om min kompis Erik Anderssons favoritdrink som heter just London Calling. Gin, citron, socker och fino sherry skakat tillsammans levererar en syrlig, frisk och torr cocktail som nästan kan liknas vid en riktigt bra citronkaramell.

Med det här är vi nöjda och hoppar in i en taxi bort till hotellet som vi egentligen borde ha promenerat till. Det är ju en dag imorgon också.

Drickors Swift-tips: Swift är en sådan bar du kan besöka olika tillfällen av dagen och uppleva baren i olika skepnader beroende på tid, dag, humör och vilka som besöker baren. Helt klart min typ av bar.