Brunello di Montalcinos grundare var Clemente Santi. Han gjorde ett vin 1865 på den lokala druvan Brunello i en kraftfull stil, gjort för att lagras och utvecklas. År 1869 tilldelades hans årgång 1865 en silvermedalj av Agrarutskottet i Montepulciano. Redan året efter fick vinet även internationellt erkännande och hyllades även i Paris och Bordeaux. Men vinet förblev ett prestigefyllt vin för den inhemska marknaden, det skulle dröja till mitten av 1900-talet innan vinerna från Montalcino blev kända världen över.
1966 fick Brunellon di Montalcino sin DOC-status och cirka 15 år senare fick det den högsta områdesbeteckningen DOCG. Men den lilla mängden som producerades gjorde exporten svår, på 60-talet fanns det 11 producenter. 1967 gick 25 producenter ihop och grundade Consorzio del Vino Brunello di Montalcino. Med gemensam kraft och ambition att bli erkända som ett av världens främsta vinområden jobbade de hårt med att upprätthålla en hög kvalité i området samtidigt marknadsföra vinerna internationellt. Med växande intresse och internationell marknadsföring så ökade även antalet producenter. Under 1980-talet var exporten global och idag finns det över 200 producenter som gör Brunello di Montalcino DOCG.
Men vad är Brunello? Det är en druva som är en klon av Sangiovese. Den kallas även ibland för Sangiovese grosso eller Prugnolo Gentile. Det som skiljer Brunello från vanlig Sangiovese är att den har tjockare skal, vilket ger viner med mer tanniner, mer fruktkoncentration och högre syra.
Kombinationen av rik koncentration av frukt, kraftiga tanniner och hög syra resulterar ofta i viner som har lång lagringspotential och som når sin perfektion efter ett eller flera decennium. Det ställs höga krav på produktionen av Brunello di Montalcino, skördeuttagen måste vara låga, druvorna får bara komma från godkända vingårdar och vinet får först säljas det femte året efter skörd. Innan det släpps på marknaden måste vinet lagras minst fyra år, var av minst 2 år på ekfat och 4 månader i flaskan. För de som heter Riserva är minimikravet sex år efter skörd, var av minst 2 års lagring i ekfat och 6 månader i sin flaska. Rosso di Montalcino är den lägre klassen, här krävs det bara ett års lagring och många prestigefyllda producenter använder sina yngre vinstockar till sin Rosso och sina äldre till sin Brunello di Montalcino.
Jordmånen i Montalcino varierar från plats till plats och olika geologiska åldrar spelar sin roll. De lägsta områdena består av relativt lösa jordar. När man rör sig uppför backen blir jorden tät och mer kalkrik.
Montalcino har ett medelhavsklimat, det är rätt så varmt och torrt, men har ibland kontinentala förhållanden med tanke på dess position mellan kusten och bergen. Det regnar mestadels på våren och lite senare på hösten och under vintern kan mindre mängder snö förekomma.
Dimma, is och frost behöver inte bönderna oroa sig för på sluttningen, delvis på grund av vind. Överlag så har området den perfekta miljön för att vinstockarna ska kunna växa och druvorna ska nå sin perfekta mognad under en lång och jämn period.
Brunello di Montalcino är några av mina favoritviner, viner som alla borde prova någon gång. Gärna viner med lite ålder.
