Att Cava blev och är populärt, det vet vi ju såklart. Men tyvärr så har drycken lidit av ett generellt kvantitetstänk istället för ett kvalitetsfokus. Moët et Chandon producerar mest Champagne och gör ca 28 miljoner flaskor per år. Cavaproducenten Freixenet gör över 130 miljoner flaskor per år. En markant skillnad.
Pepes farfar Josep Maria tröttnade på den gamla familjegårdens bulkvin och bestämde sig för att sälja sin andel och istället grunda företaget och vingården Raventós i Blanc år 1985. Tyvärr så dog han året efter och Pepe och hans far Manuel fick ta över.
Deras hängivenhet till kvalité och att göra vin med ursprung gick så långt att Pepe skapade en ny organisation, Conca del Riu Anoia, för att samla kvalitétsmedvetna producenter, en organisation som ställer kvalitétskrav på sina medlemmar. Lite ironiskt är just att Pepes farfar Josep Maria grundade organisationen Consejo Regulador del Cava på 1970-tal med samma syfte, för att sedan ca 15 år senare inse att det hade blivit urvattnat.
Det som skiljer Conca del Riu Anoia från Consejo Regulador del Cava är att producenterna som tillhör Conca del Riu Anoia måste betala sina odlare minst 1 € / kg, genomsnittspriset som odlare får betalt av cavaproducenter är 0,20 euro / kg. Utöver det måste vingårdarna vara ekologiskt certifierade, ha minst tio år gamla vinstockar och skördeuttaget får högst vara 10 000 kg / ha. Endast inhemska druvor får användas och vinet måste vila på sin jästfällning i minst 18 månader, jämfört med Cavas krav på 9 månader. Med andra ord, ett mer fokuserat kvalitétstänk.
Det märks verkligen i Raventós i Blanc’s mousserande viner med en mineralitet som visar ursprunget, koncentrerad fin frukt och otrolig balans i både syra, aromer och bubblor.
